Hemsidan har bett Tony Svensson skriva och bidra, läs och njut! (red.) En dag för länge sedan i en liten, liten by på det småländska höglandet så växte det upp en liten pojke.
Han var en busig liten grabb, med fräkniga kinder och rött hår.
Hans mamma och pappa hade flyttat dit för att finna frid och fröjd i ett litet hus med sina två söner. En dag
kom pappa hem med en stor låda, som innehöll en färg-tv av märket LUMA. Pappa köpte alltid LUMA när det
gällde elektroniska saker, denna familjen handlade nämligen på Konsum och där sålde man bara LUMA-fabrikat.
Tv’n hamnade majestätiskt i centrum av huset, rummet med den gröna heltäckningsmattan från inflytten 1973 och de två
plast-palmerna fick nu sällskap av en färg-tv. Snart dök det upp
svenska lovande sport-stjärnor på tv’n.
Björn Borg, Ingemar Stenmark och Ronny Pettersson fick tiden att
stanna, morfar klarade inte av att titta på när Borg hade matchbollar, mamma hade gråten i halsen när Ronny krockade och pappa jublade av lycka när Stenmark vann igen.
Och så var det den lilla pojken,
han kunde se all sport, för detta var på den tiden när det bara fanns två tv-kanaler och de hade rättigheterna att visa allt,
på lördagarna visade dom något som kallades för Tips-extra, det var fotboll från England. pojken såg hur publiken hade klätt sig i
sitt lags färger och vips så satt han där i den röda tygsoffan med
flaggor av papp och hejade på ett av lagen, precis som publiken gjorde i England. Papp-flaggorna hade ju givetvis fått behandling av kritorna med de rätta färgerna och det enda som hindrade pojken från att heja på ett av lagen varnär hans bror hellre vill se julkalendern. Mamma fixade situationen smidigt, hon visste att Bosse, grannen, tittade på fotbollen. Så då var det bara
för den rödhåriga lilla pojken att ta med sig sina själv-tillverkade
flaggor och gå till grannen för att heja på ett av lagen.
Åren gick, och dom gick och sen gick det några år till också ..
..gick han av tåget, pojken hade precis muckat från det militära och nu var det storstaden som lockade. Göteborgs neonljus blinkade denna sommarkväll när han tog sina första utforskande steg i sin nya hemstad. Han ringde mamma samma kväll och berättade om alla biografer, affärer och sportarenor.
Något år till passerade och den rödhåriga ynglingen hade fått jobb i affär i Tuve, han hade träffat lite flickor men inget allvarligt. Sportintresset fanns kvar och blåvitts matcher blev besökta
ibland. Men aldrig utan mer intresse än att applådera när det blev mål.
En vacker dag ringde en kompis upp honom och sa att det fanns en lägenhet till honom vid Kvilletorget på Hisingen. “Hisingen?!” – tänkte han fördomsfullt, där vill jag ju inte bo, det har man ju hört så mycket illa om. Trots hans ännu omogna tankesätt att lyssna på andras fördomar istället för att bilda sin egen uppfattning så
åkte han till lägenheten och den var jättefin!
Inflytten skedde strax därpå och livet blev en fest, festerna gav
trötta söndagar. Och enligt den allt mognare och stiligare mannen så blev man piggare av en promenad. Promenaden gick runt ett berg som hette Ramberget men det var nåt som fick honom att stanna, en fotbollsarena! Match idag klockan 16 stod det på skylten, det var ju toppen tänkte han och betalade entre
för trevlig söndagsunderhållning.
Hemmalaget hette BK Häcken och 2 timmar och 6år efter den matchen så bor den rödhårige tjusige mannen kvar i samma lägenhet, han är tillsammans med den finaste flickan i världen och han rapporterar hem till den lilla
lilla staden på det småländska höglandet när Häcken har vunnit. Hans föräldrar kanske inte är så intresserade men en sak är säker, Tony – han är det!
Tony Svensson