Jag tror jag vet hur – eller vet jag det? För att få en vettig förklaring till subjektet så är detta ett försök för att tala om hur vi skall göra för fortsätta den fina trend som vi för närvarande har. Jo, vi skall fortsätta på den inslagna vägen med säkert passningsspel som inte ger våra motståndare chansen att komma åt bollen, för varje felpass som vi utför så blir det för det mesta motståndaren som blir “bollägare” på felpasset.
Vad som då händer är att då får vi börja “jaga” boll utan att vara ägare av den och det är tröttsamt, det blir också lätt att lägga av just för att detta spel är inte så roligt jämfört med att vara ägare av bollen som ger helt andra möjligheter att använda “insidan” för att kombinera sig fram till målchanser.
Motsatt effekt blir det för motståndarna när vi idkar det fina passningsspel som vi är kapabla till, då får vi mycket mer både kraft uthållighet och kreativitet som får motståndarna att ledsna eftersom det ju är deras tur att “jaga”utan boll.
Nu är det ju så att ett fint passningsspel inte kommer av sig själv utan varje man får ju “dra sitt strå till stacken”. Om det är så att det finns två möjligheter att spela ett pass; ett lättare och ett svårare, bör man ju välja det lättare just för att det är lätt och därmed säkrare och vi är fortfarande ägare av bollen om det lättare alternativet väljs, vilket kanske inte blir resultatet om det svårare väljs istället.
Steg två i passningsspelet är ju att det finns någon eller kanske till och med två alternativ att passa till inom ett säkert avstånd, det är ju upp till medspelarna att visa sig på dessa ytor för “bollägaren” för att göra det lätt för honom att passa.
Ovanstående är ett fritt “spånande” bara för att skriva något när laget spelar bra för att om möjligt uppmuntra laget (!) och som jag sagt tidigare, inga matcher är vunna innan de är spelade hur lätta de än kan se ut på pappret men det vet ju laget om är jag övertygad om! Jag väntar tills efter hemmamatchen mot Sylvia innan nästa inslag dyker upp och med tre nya poäng i “ladan” hoppas jag.
Barry Carlander