Det kom ett fax till hemsidan från hängivne supportern Alf Österström, ta del av det!
Det är verkligen stimulerande och inspirerande att följa Häckens väg 2003 genom motgångarna under senare delen av våren fram till vändningen vid Midsommartid och därefter alla segrar efter varandra, “genom svårigheterna mot stjärnorna”. Senaste matchen mot Gefle fanns egentligen bara Häcken på plan och slutresultatet hade kunnat bli tvåsiffrigt. Nu har Häcken ett suveränt läge inför de sista omgångarna. Doften av kval och allsvenskt spel känns allt starkare. Det är svårt för ett lag att leda en serie under större delen av säsongen. Förr eller senare kommer en svacka. Nu kan Häcken slå underifrån utan att känna det oerhörda trycket och de enorma förväntningarna.
Det är vad jag förstår stark konkurrens om varje plats i A-laget. Häckens B-lag skulle förmodligen hålla god Superetta klass. Det känns som om de spelare som startar matcherna är i bäst form just nu. Tobias Hysen förenar strålande snabbhet, styrka och bollskicklighet. Det stenhårda stolpskottet mot Gefle fick hela målställningen på Rambergsvallen att skaka i sina grundvalar. Det måste vara en mardröm att bli uttagen till högerback i motståndarlaget. Dioh Williams snabbhet är imponerande. Han måste ligga nära svenska rekordet på 100 meter. Vid matchen mot Norrköping serverades publiken en delikatess av världsklass. Dioh gjorde med en dragning bort två Norrköpingsspelare samtidigt, så att de liknade vilsna sparvar i tranedans.
Jag tror inte att många i vårt land når upp till högerbacken Johan Linds beundransvärda kondition. Hans blick för det uppföljande spelet och hans förmåga att agera släpande högerytter samtidigt gläder alla varma Häckenhjärtan. Sedan rusar han tillbaka som en torped och täcker helhjärtat bakåt ibland med helt justa och ljuvliga glidtacklingar. Ulf Hollsten och Niclas Svensson måste ligga högt uppe i den liga som har minst antal felpassningar. Det finns ingen svag länk i Häcken. Västerås tränare beklagade sig med all rätt, att Häcken är starka på samtliga platser i laget.
Häckens sätt att spela och agera säger också något viktigt om vårt liv. Häcken kommer alltid tillbaka, ger aldrig upp utan tar nya tag. Sammanhållningen i truppen är förstås oerhört väsentlig. Det märks att man känner för och med varandra. I vårt liv gäller samma sak, att stötta varandra och försöka på nytt även när det är motvind eller kanske t.o.m. full storm. Det oförutsägbara i fotbollen är hälsosamt att få uppleva på nära håll. Under de bländande matcherna på Rambergsvallen glömmer man för några timmar plikterna och problemen och kommer tillbaka till vardagens alla uppgifter rensad i hjärnan och bättre rustad.
Jag tror att spänningen i Superettan kommer bestå till sista omgångens skälvande minuter. Sven-Agne Larsson, den legendariske och sympatiske Häckenspelaren och tränaren, är helt övertygad om att Häcken spelar i Allsvenskan 2004. Sven-Agne brukar bedöma läget rätt.
Med vänliga hälsningar Alf ÖsterstrÖm