Journalisten Jonas Franzen följde supportrarna innan, under och efter hemmapremiären mot GIF Sundsvall och vi kan med stolthet publicera Jonas inlevelsefulla krönika om en dag vi alla minns väldigt väl.
GETINGARNA TILLBAKA PÅ SEKTION G
..och detta året får man se allsvensk fotboll på Rambergsvallen.
– Men det är ju för jävla dåligt, ropar Tony och sträcker ut armarna i en uppgiven gest mot Rambergsvallens sektion G. Jag har ju tagit på mig getingglasögonen bara för er, fortsätter han och syftar på att glasögonens stora, runda glas får honom att likna en insekt.
Han försöker igen.
– Kom igen nu då ge mig ett B!
Nu går det bättre. Klacken sjunger ett unisont B-K-H som följs av en vi älskar häcken-ramsa.
“Bara Getingar” förkunnar skylten som hänger över sektion G. Här håller Tony och de andra i supporterklubben till. Ikväll möter Häcken Sundsvall i den första allsvenska matchen på Rambergsvallen sedan 2001.
Inför säsongen har arenan rustats upp. En ny entre till ståplatsläktaren har byggts och en storbildstv har satts upp. Något som klacken uppmärksammar när Halmstads 1-0 mot Djurgården visas. “Vi har en teve”, skanderar getingarna upprepade gånger.
Men många saker är sig lika. Lisa Gröön har varit geting sedan 97 då hon och hennes pojkvän Mattias Lindkvist flyttade till Hisingen, där i stort sett alla Häckens supportrar kommer från. Lisa är som de flesta andra getingar iförd en matchtröja. Hon får dock höra att det är inte säsongens och att den minst måste vara tre år gammal.
– Den är nog till och med från 99, erkänner Lisa.
Någon undrar varför hon inte har en nyare. Lisa visar stolt upp att den gamla häcken-hjälten Henrik Dahl har signerat den.
– Skulle Dalle ringa skulle jag dumpa dig direkt Mattias, säger hon, men ändrar sig snabbt när hon möter Mattias besvikna blick.
När hon tittar sig omkring på klackens ståplatsläktare, sektion G som i geting, konstaterar hon att glinen är de samma fast ett år äldre. Eftersom supporterklubben är så liten, den består av drygt hundra personer, så delas inte supportrarna upp i olika fraktioner. Det har både för och nackdelar.
– Det är klart att med en homogen grupp blir mer samstämmig, men samtidigt är det kul att det är allt från gamla trotjänare till spelare i de yngsta ungdomslagen står tillsammans på matcherna, säger Lisa.
Hon förklarar att man inte har någon djupare relation till de andra på läktaren. Man känner igen och hejar på varandra, kanske diskuterar lite om huruvida Töfting gjort en bra match eller inte. Lisa vill heller inte säga att det finns någon speciell kärna i supporterklubben.
– Nä vad skulle det vara? Skulle man vara mer häckensupporter bara för att man sitter på supporterpuben innan match? Eller för att man är med i styrelsen? Alla har sin egen kärna i klubben, för mig är det vi som hänger på Woopsy Daisy innan match.
En av dom som brukar vara där är klackens trumslagare Tomas Samuelsson. Som vanligt ackompanjerar han klackens sånger ihop med sin kompanjon.
– Ska vi puttra nåt, frågar Tomas.
– Uptempo eller?
– Nää vi tar det lite lugnt va?
De har aldrig spelat ihop annat än på Rambergsvallen. Trots det låter de riktigt tighta.
– Det där var ju riktigt läckert gubbar, hörs det bak från läktaren.
Tomas skrattar.
– Det är så kul, vi kollar inte ens på varandra.
– Det är bara bang bang, svarar hans kompis och fortsätter trumma.
melodi: Go west
gå fram vårat Häckengäng
gå fram så får Sundsvall däng
gå fram vårat Häckengäng
gå fram så få..
Sången avbryts tvärt när Dioh Williams bryter igenom. Tomas trummor tystnar och han ställer sig på tå för att kunna följa anfallet. Williams släpper bollen till Långås som får läge. Någon lägger ihop handflatorna och sätter framför munnen. Ingen andas. Långås skjuter. Sundfors gör matchens räddning och bollen går till hörna. Tystnaden bryts av ett rungande nej. Tony lägger huvudet på närmaste getings bröstkorg och förstår inte varför bollen inte kan gå in i mål.
Extra svårt för bollen att gå i mål var det 2001 när Häcken kom näst sist och åkte ur allsvenskan. Lisa berättar om sista matchen då de fick klafsa över en leråker när de skulle in på Örjans Vall för att möta Halmstad. Stundtals lyckades man spela ut de regerande svenska mästarna och man nådde 2-2. Men vad spelade det för roll. Det var redan kört.
– Det var deppigt, vi sjöng inte lika mycket den säsongen, det blir så. Jag försöker förtränga det, säger Lisa.
Hon minns hellre vinsterna. Genom att vända underläge 0-2 till 3-2 borta mot Åtvidaberg blev det klart att Häcken skulle få spela i allsvenskan 2005. Hon försöker hitta rätt ord när hon beskriver hur man firade.
-Det hade regnat hela matchen och vi försökte febrilt att bli torra och vi drack champagne! Alla sjöng och det var jubel hela bussresan hem.
Något våld har enligt Lisa aldrig förekommit i samband med Häckens matcher. Det beror antagligen på att man spelat så mycket i ettan. Där finns ingen att slåss med. Att åka ner till Falkenberg och försöka mucka gräl är lönlöst. Men hon minns att ett gäng med skinnskallar en gång försökte ta plats på Rambergsvallen.
– Men då gick hela sektion G ihop och sjöng att vi inte ville ha dom där och då slutade dom komma.
Ikväll sjunger klacken förhållandevis trevliga ramsor. Någon skriker till om att domaren minsann måste skaffa glasögon, men det får inget gehör. När en sundsvallspelare i mitten av första halvlek blir utburen på bår får han dock höra getingarna skråla att han ska stå upp som en riktig man. Men om domaren gör ett grovt fel (givetvis till motståndarlagets favör) så finns det ett par ramsor som blir samstämmiga.
– Jo, det kan bli att klacken ropar skandal, skandal, en domarskandal, eller något om synsam, säger Lisa.
Då sjunger hon inte med. Fast när hon rannsakar sig själv så inser hon att hon gör det ibland. När hon är riktigt förbannad. Men hon försöker tygla sig och hon har sina gränser.
– Det är mycket unga människor här och jag tycker det är onödigt att skapa en sådan tradition. Och om någon skulle skrika bögjävel eller något liknande skulle jag direkt säga ifrån.
Domare Håkan Jonasson sköter sig tillräckligt bra ikväll för att slippa ramsorna. Ikväll fylls arenan med andra sånger. Med en utav Sveriges minsta klackar krävs det att alla tar i för att det ska höras.
melodi: Jesus älskar alla barnen
Häcken är det bästa laget
Bästa laget på vår jord
gul & svart & svart & gul
det är alltid lika kul
Häcken är det bästa laget på vår jord
Speakern annonserar att domaren kommer lägga till minst en minut till första halvlek.
– Vafan det borde ju vara minst sex kvar! hörs en röst från klacken.
Men Teddy Lucic behöver bara en minut för att bjuda Rambergsvallen på årets första allsvenska mål. Jublet bryter ut på sektion G. Gulsvarta flaggor vajar. Tony springer runt och gör handklapp med alla han kommer åt innan han slutar i en kram. Tomas skrattar och sträcker trumpinnarna i luften. En gammal GP har omsorgsfullt rivits ner till ett konfetti som kastas ut över den lilla, men överlyckliga klacken.
melodi: The lions sleeps tonight
Upp på vallen på Rambergsvallen där spelar Häcken boys
Upp på vallen på Rambergsvallen där spelar Häcken boys
awii-i-i awii oh wam bam ba wey
awii-i-i awii oh wam bam ba wey
Upp på Daisy på Woopsy Daisy där festar getingar
Upp på Daisy på Woopsy Daisy där festar getingar awii-i-i…
Läktaren töms på folk i olika omgångar. Tony försvinner snabbt iväg. Tommy dröjer kvar och synar sin tumme. En vass skruv på trumman har fått den att börja blöda. Lisa står kvar och tittar ut över planen. Hon är lättad. Det blev 1-0, trots att hon i halvtid var övertygad om att Sundsvall skulle kvittera. Några går hem, andra till supporterpuben. De behöver inte bestämma när och var de ska träffas nästa gång. Det blir på sektion G när Häcken spelar sin nästa hemmamatch.
Jonas Franzen