Kom igen nu!
Läget för laget i våra hjärtan, BK Häcken, är prekärt. Sedan en tid tillbaka ligger vi parkerade i Allsvenskans bottenregion, vi har inte vunnit på hemmaplan ännu och vi har förtvivlat svårt att utnyttja chanser som skapas eller ges i många matcher. Detta till trots är det en annan sak som oroar mig mer. Jag har under en tid specialstuderat hur våra spelare agerar på planen. Inte deras uthållighet, passningssäkerhet, brytningar och skott utan hur de agerar mot varandra i laget. Den trend jag sett gör mig mycket bekymrad. Från att tidigare ha utstrålat fighting spirit, kaxighet och energi och gett uppmuntrande och tillrättavisande rop till varandra har vi blivit ett lag med hängande huvud, blickarna från varandra och med en förödande tystand.
Mest förfärad blev jag när jag anlände lite tidigare till returmatchen mot GAIS på Gamla Ullevi. Jag följde uppvärmningen och upplevde starkt en brist på energi, engagemang och kommunikation i laget. Jag fick ögonkontakt med Teddy Lucic och höjde mina knutna nävar i en “Kom igen nu!” gest. Tillbaka fick jag en tom blick och en trött axelryckning. Stämningen i laget, så som jag uppfattade den från läktaren, summerades i Teddys svar till mig och jag kände att matchen redan var förlorad. När matchen kom igång besannades mina farhågor. Vi saknade aggressivitet och glöd och bleknade totalt som lag i förhållande till kusinerna från stan. GAIS spelarna höll huvudet högt, tog för sig, skrek och ropade på och till varandra hela tiden. I vårt lag var det tyst. Vi fick med oss 1 poäng från matchen vilket var mycket skönt men med handen på hjärtat måste jag säga att det inte på något sätt kändes välförtjänt. Vi var utspelade, på alla plan, under större delen av matchen. Teddys mål var magnifikt men det krävs mer av laget.
Det är inte kul att förlora och det är direkt tråkigt att ligga långt ner i tabellen men vid varje avspark för match måste attityden, lagandan och stämningen ändå vara på plats. Vi har (efter en del kompletterande värvningar) bra spelare till alla positioner men spelar och agerar inte som ett bra lag. Ansvaret för båda dessa saker faller på lagledningen med Stefan Lundin i spetsen. Det är en tränares uppgift att göra ett bra lag av bra spelare och att skapa förutsättningarna för en bra laganda, inställning och attityd i laget och på planen. Något av det viktigaste för en ledare (gäller inte bara fotbollstränare) är att förmedla mål och visioner och att skapa engagemang. Om tränaren själv inte besitter alla egenskaper som behövs är han ansvarig för att identifiera detta och knyta till sig den experthjälp som krävs. Jag börjar bli tveksam till om Stefan Lundin är rätt tränartyp för att motivera och tända ett lag i motgång. Min tvekan kommer inte ifrån en djup kännedom om Stefans person utan från det resultat jag ser.
Förra säsongen hade andra förutsättningar. Vi hade medgång under längre perioder men vi hade också en Stig Töfting på planen. Förutom sitt bollkunnande hatade Stig att förlora och kämpade i varje minut han var på planen. Han ropade, manade på, tillrättavisade (visst var det ibland rena utskällningar) och gav råd till medspelare. Det hände vid ett par tillfällen att han efter att vi gjort mål klappade om målgöraren men sprang sedan snabbt efter en annan medspelare och småskällde och gestikulerade om någon detalj som kunde göras ännu bättre nästa gång. Stefan Lundin och ledarstaben hade stor hjälp av att medgången gav en positiv stämning och att man hade personligheten Stig på planen. Nu är det dock motigt och vi har ingen som axlat Stigs attitydroll på planen och då ställs lagledningen verkligen på prov.
Vi borde inte tillhöra den absoluta toppen i Allsvenskan men väl i mittregionen med det spelarmaterial vi nu har i laget. Det krävs dock att lagledningen med Stefan Lundin i spetsen kan gjuta självförtroende och energi i grabbarna. Jesper Ljung måste inspireras att ta sitt ansvar som lagkapten, som jag tycker bland annat innebär att på planen driva på och hålla ihop lagets moral. I det här avseendet bör han vara tränarens förlängda arm på planen. Om han inte klarar av detta bör någon annan tilldelas bindeln. Hasse Berggren måste tändas så att vi får tillbaka fightern och pådrivaren och blir av med suckandet, gnällandet på domaren och det hängande huvudet. Vem tar tag i detta?
Det finns säkert många förklaringar till att moralen och inställningen började svikta i laget. Det var säkert demotiverande att spela med ett utarmat mittfält så länge som vi gjorde inledningsvis. Ett antal tappade matcher i rad kan säkert skapa en rädsla att förlora nästa match som är större än viljan att vinna den. Det är dock precis i sådana här lägen som tränarstabens ledaregenskaper sätts på prov med avseende på att upprätthålla inställningen hos spelarna och i laget. Carl Fhager kan inte värva till oss en bra laganda, det måste byggas av tränaren och spelarna. Spelarna har givetvis ett ansvar att göra rätt för sin lön men det krävs mycket mer än bara en schyst lön för att motivera en anställd.
För att inte måla en allt för nattsvart bild vill jag ge två exempel på när inställningen och attityden såg riktigt bra ut: bortamatchen mot Elfsborg och bortamatchen mot Helsingborg. Då var vi hungriga, vi hjälpte varandra och vi snackade på plan. Under dessa matcher spelade vi inspirerande fotboll och tog med oss sammanlagt 4 poäng hem. Detta visar att vi kan om vi vill!
Med en vilja att vinna, krav på varandra, dialog med varandra och förtroende för varandra så kommer spelglädjen. Med spelglädjen kommer chanserna och skärpan att utnyttja dem. Först då kan vi börja klättra uppåt i tabellen – dit vi hör hemma!
Inspiration (för oss alla) finns att hämta i den klassiska låttexten “Upp Häcken upp, nu tar vi steg för steg,,,”.
Så kom igen nu!
Vid tangentbordet,
David Sjölander, Ordförande Supporterklubben Getingarna
Ps. Min intention är inte på något sätt att försöka dra igång en hets- eller hatkampanj mot vår tränare, övriga lagledningen eller mot någon enskild spelare i vårt lag. Syftet med detta inlägg är att vädra min personliga åsikt och förhoppningsvis bidra till en konstruktiv debatt i Supporterklubben men även hos moderklubben. Ds.
David SjÖlander