Som alla andra Häckensupportrar så är jag självklart mycket besviken över vårt lags resultat i år men jag är lika besviken på den obefintliga trend vi haft så länge. Under lång tid och med flera försök har vi inte lyckats nå målet att bli ett etablerat Allsvensk lag och på många plan står vår attraktionskraft stilla på en för låg nivå. Vem bär ansvaret för detta? Röster har höjts om felaktigt val av tränare och värvningar som inte slagit väl ut vid detta senaste försök att etablera sig i Allsvenskan. En del skyller på sportchefen Carl Fhager och menar att det är hans fel. Anställningen av Stefan Lundin var dock i princip slutförd när Carl Fhager anställdes och Carl hade därför ingen större möjlighet att påverkan tränarvalet. Ansvaret för tränarvalet låg på delar av den dåvarande styrelsen med ordförande Åke Nilsson i spetsen. Åke Nilsson var också den som under den gångna säsongen sedan sa i media att BK Häcken inte säger upp tränare under pågående säsong. Om detta är klubbens policy, vad skall då en sportchef göra när samspelet mellan tränare och lag låst sig? Vad gäller val av nya spelare så är sportchefen självklart ansvarig för att leda och utföra rekryteringsarbetet men framförallt tränaren har, av naturliga skäl, ett stort inflytande i detta arbete. Ingen spelare värvas mot tränarens vilja. Carl Fhager bär givetvis ett ansvar för eventuellt misslyckade värvningar men han delar den tungt med tränaren, som han själv inte valt. Slutgiltigt godkännande av spelarköp görs dessutom av delar av styrelsen, med Åke Nilsson i spetsen.
Sportchefen kan knappast skyllas för de tidigare misslyckade satsningarna och försöken att etablera sig i Allsvenskan då tjänsten inrättades först 2004. Jag undrar varför de som kräver sportchefens avgång nu efter ett misslyckat år (som föregicks av ett bra år), inte ifrågasätter styrelseordförandens oförmåga att skapa förutsättningar för bättre resultat under de senaste decennierna. Åke Nilssons har lett föreningen i över 30 år och bär därför ett enormt ansvar för hur föreningen har och inte har utvecklats. Vi är numera en av Sveriges rikaste klubbar men har ändå ingen egen träningsanläggning, spelarna byter om i baracker vid träningsplan, vi har dåliga förutsättningar för vinterträning, vi spelar på den bedrövlig arena och vårt representationslag åker jojo i serietabellerna. Hur skall vi attrahera nya och behålla egna talanger med dessa förutsättningar? Självklart bär styrelsen och ytterst ordföranden ansvaret för den uteblivna breda utvecklingen som behövts.
Utöver den långa tid som gått utan att Åke Nilssons ledning nått de önskade resultaten så finns det mer som bekymrar mig. Under mina år som engagerad supporter så har jag fått viss egen insyn i arbetet på Häckenborg och jag har kontakt med många personer med insyn i föreningen. En entydig bild ges över vem som bestämmer där. Åke Nilsson. Det är en officiell hemlighet att Åke styr och beslutar mycket på egen hand och tiden har satt sina spår i form av växande uppgivenhet och andras anpassning till hans stundtals burdusa ledarstil. Detta är tragiskt då det i styrelsen i övrigt och bland de anställda i organisationen finns både kompetens och brinnande själar.
Några dagar efter den andra förlustmatchen i kvalet mot Brommapojkarna ringde jag Åke Nilsson och bad honom berätta för mig vad klubben nu kommer att göra efter misslyckandet i Allsvenskan. Jag ställde även frågor om vem som ansvarar för tränar- och spelarval inom klubben (hans svar ligger till grund för mitt resonemang ovan). Under samtalet konfronterade jag Åke med mina åsikter om resultatet under åren, ledningens agerande, hans personliga ansvar, legenden om hans ledarstil och min direkta önskan om att han skall lämna över ansvaret till någon annan nu. Vi hade ett långt samtal men det lugnade inte på något sätt min kritik. Någon bra beskrivning av ett kommande gediget analys- och rannsakningsarbete gavs inte. Åke förnekar att han styr och bestämmer mycket själv och pratar om att arbeta i grupp. När vi diskuterar misslyckanden hänvisar han dock till de anställda med operativt ansvar medan framgångar tillskrivs honom själv i stor utsträckning. Frågorna om hans personliga ansvar rinner av som vatten på en gås.
En sportchef eller en styrelseordförande behöver inte vara ett före detta fotbollsproffs med egen fingertoppskänsla för t.ex. tränar- och spelarval. Dessa poster skall i första hand besättas av ledare som kan arbeta fram och kommunicera mål och visioner, skapa förutsättningar, entusiasmera och stödja sina medarbetare och följa upp arbetet mot målet. Om dessa ledare sedan kan en del om fotboll är det givetvis ett plus men som ledare skall de lyssna på sina kompetenta kollegor och medarbetare och med hjälp av dessa fatta sina beslut. Jag uppfattar inte Åke som denna typ av ledare. Självklart har vår sportchef en del att lära men uppenbart är att vår ordförande slutat lära.
Åke är demokratiskt vald på ett föreningsårsmöte, helt i sin ordning. När vi nu måste ta omtag och sikta mot toppen igen, efter ännu ett misslyckande, så är det dock dags för en ny ordförande och en sann ledare att få ta över. Åke bör ta sitt ansvar och självmant kliva åt sidan här och nu och inte vänta ut det kvarvarande året på sitt förordnande. Om detta inte sker kommer jag personligen, som medlem i BK Häcken, att begära en sluten förtroendeomröstning på det stundande årsmötet. Jag är övertygad om att en sådan omröstning kommer att gå emot Åke då vi är många som nu vill se en radikal förändring i klubbens ledningsform.
Det värsta som kan hända är att sportchefen görs till syndabock och offras medan allt annat förblir som det alltid varit. Carl Fhager har varit en vitamininjektion för BK Häcken och tillfört ny kompetens till Häckenborg. Som ordförande i Supporterklubben Getingarna kan jag också säga att sportchefen och hans medarbetare på marknadsavdelningen varit en inspiration och ett stöd även för oss i arbetet med ledningen av Supporterklubben och i samarbetet med moderklubben. Det är inte sådana som Carl Fhager som skall lämna BK Häcken, tvärtom. Fler liknande personligheter bör få mer utrymme och flera riktigt bra medarbetare finns idag i organisationen, väntande på sin chans.
Det här är mina personliga åsikter. Om du inte delar dem är det helt OK. Om du delar dem är det dags att vi agerar. Det är föreningens och vårt lags framtid det gäller!
David SjÖlander, OrdfÖrande Supporterklubben Getingarna