Äntligen två segrar i rad. Äntligen islossning i målskyttet. När vädret inte ger något att hurra för så är det skönt att kunna avge primalskrik på Rambergsvallen. Kanske har vi bevittnat vändningen. Kanske har vi påbörjat klättringen upp i tabellen. Personligen vill jag se en vinst till nu på söndag mot bottenlaget Öster innan jag vågar börja hoppas på riktigt igen. Vi skall slå Bunkeflo och vi skall kunna göra det två matcher i rad. Trots att laget nu bara gör det vi så länge förväntat oss så är känslan skön, riktigt skön. Ett supporterhjärta behöver se spelglädje och uppleva framgångar med viss regelbundenhet för att inte börja slå i otakt. 4-0 på Rambergsvallen var därför underbart!
Jag gillar att Sonny nu pratar om att kämpa för varje poäng (senaste matchprogrammet). Kämpatakter har efterlyst i krönikor, bloggar och forum och om nu Sonny menar allvar så skall den som inte visar att han kämpar bänkas. Man vinner inte Superettan på elegant fotboll och mokasinpassningar. Det krävs kampvilja!
Det var underbart att återse Töfting på Rambergsvallen igen och jag tog tillfället att vädja till honom om en återkomst. Dagen efter blev vi alla påminda om hans personlighet genom hans matchkommentarer i GT: “,,, Men så tappar de tempo och motståndarna bjuds in. Jag förstår inte varför det händer,,, Om jag varit på planskulle jag skrikit åt alla”. Vi behöver en skrikare. Någon med känslor. Någon med passion. Det skulle kunna vara Jonas. Det skulle också kunna vara Sonny. Ingen har dock klivit fram riktigt tydligt ännu. Kom igen nu gubbar. Töftings gamla tjänst i BK Häcken är fortfarande vakant!
En vakans mindre har det dock blivit med kontrakteringen av Paulinho. En snabb, teknisk och löpvillig spelare med god speluppfattning och precition i frisparkar och hörnor. Trots en så kort tid i laget så har han redan gjort riktigt bra ifrån sig, hittat lagkamraterna på planen och skrivit in sig i målprotokollet vid ett antal tillfällen. Paulinho kommer att vara till glädje för oss och för svensk fotboll i minst 2,5 år till. Välkommen Paulinho och tack Sonny och Carl för den gubben!
1-1 mot KR Reykavik på Ullevi gör torsdagens UEFA Cup retur på Island till en tuff men inte omöjlig uppgift. Jag hoppas laget kan njuta av tillfället, spela på inspiration och med glöd. Då vinner vi matchen. Av olika skäl blev min resa tyvärr aldrig bokad. Jag hade sett fram emot att börja augusti med jubel på Island men kommer istället att sitta klistrad vid datorn för att följa matchen. Jag är beredd på ett primalskrik om läget bjuds.
Sen hörs och ses vi på söndag. Det är en order!
David SjÖlander, Supporter