Barry efter Peking

Barry Carlander delger oss sina tankar efter matchen mot Norrköping. Jaha nu var det äntligen dags att vara mer än positiv, vilket man har all anledning att vara efter matchen mot Norrköping. Vilken kämpaglöd det var i laget, alla slet defensivt på ett mycket bra sätt som jag inte har sett förut, uppspelen var övertänkta och väldigt ofta med rätt adress. Om man nu skall önska sig något så vore det en Vought till i anfallet, nu finns ju inte det och då är ju den bästa platsen för honom på inner mittfält som jag ser det.

“Mange” räddade ju oss med några “svettiga” räddningar när Norrköping var som farligast framåt så nu kan det väl bli svårt att flytta på honom direkt till “bänken”, för att fortsätta att tala om angenäma problem så återkommer ju Ivo till nästa match från avstängningen. Vad jag kan se nu är att det är “farligt” att vara avstängd eller skadad i denna trupp som är så jämn att de som spelar istället för dessa gör en så bra match att det blir bekymmer med lagutagningen inför nästa match. Det finns ju inga “matcher där man bara kan ställa ut skorna så vinner man” därför fordras det ju skärpning inför dubbelmötena mot Sylvia där vi i normal form bör kunna hämta 6 poäng och då är vi genast med i toppen igen, där vi onekligen hör hemma med detta laget om vi kan spela efter våra resurser.

Jag tror ju att Häckens hårdare och tätare tränigar kommer att ge utslag ju längre säsongen lider mot sitt slut på hösten om vi kan behålla det spelet som vi har och gör just nu. För att återkomma till mötet mot Norrköping; vilken fröjd att se backlinjen jämfört med tidigare, bemanningen är ju inte så mycket annorlunda om man unadntar Niclas så man undrar ju hur mycket han egentligen tillför laget, hur som helst så ser det ganska stabilt ut bakåt vilket är en god grund för att idka ett framgångsrikt anfallsspel som vi gjorde sist. Tänk bara om vi blev ännu mer “giftigare” och bestämda framåt än vad vi är nu då kommer målen att trilla in i tät följd, det får gärna bli mer målgörare typ Dulee, Niclas, Toumas bara för att nämna några som hittills inte lyckats men varit nära.

Barry Carlander