Lasse, Stefan och Lage missar sällan en Häckenpassning. Samma plats. Nedanför G-läktaren. De lutar sig mot staketet. De sneglar ibland upp emot läktaren bakom dem. Mumlar något. Ler lite. Skakar på huvudet.
De gånger Lasse, Lage och Stefan sneglar upp emot G-läktaren handlar det om irritation. Irritation på trummorna på G-läktaren…
Lasse undrar varför Hysens pojk inte är med. Stefan är likgiltig. Lage avvaktar.
– Usimääki är värd ett mål idag. Faktiskt.
– Ja, faktiskt. Han gör sitt jobb. I det tysta. Vougt saknas också. Ingen tyngd. Inga skott. Ska di inte sätta in den där Huusko?
– Att det ska va så j-a svårt å skjuta. Åtminstone ett försök. Kim Källström sköt. Från alla avstånd. Secken vänster han har. Hur står det i Djurgårdsmatchen?
De tre skriker aldrig. De buar inte. De jublar inte heller så stort. När jag själv sträcker händerna i vädret, skriker rakt ut: “JAAAAAA!!!” Då ler Lage, då sticker Stefan händerna i byxfickorna och rycker till, lite lätt. Lasse harklar sig, tittar åt resultattavlan till och frågar: – Var det han som gjorde det? Han Dybendal? Vad är det kvar?
De tre vännerna spanar runt arenan ibland, ser en dam passera bakom dem. De sneglar. Som jag gör.
Ställningen är 0-1. Brommapojkarna leder.
Kyrkoherde Alf Österström passerar förbi i halvtidspausen. De nickar åt varandra. Lasse, Stefan o Lage köper kaffe. De säger inte mycket.
De har varit på Rambergsvallen och sett Kenneth Nyhlen, de har sett Peter Friberg kämpa för Häcken. Peter Friberg, som nu leder Frölunda, som i sin tur leder Superettan. Lasse, Lage o Stefan är runt 60. De har erfarenhet.
Andra halvlek. Trummorna låter ganska högt. de tre herrarna sneglar upp mot läktaren. Skakar på huvudet. Muttrar nånting om galenskaper, störningar och ont i huvudet. Sen vänder de sig mot planen, följer spelet. En och annan kommentar till varann.
Match efter match står de där. Lasse, Stefan, Lage. Supporters.
Sven Benediktusson