En riktig storhet har gått ur tiden. När jag som ganska nyinflyttad norrlänning började gå på Rambergsvallen för att beskåda BK Häcken var det ett namn som nämndes med extra mycket respekt bland de äldre supportrarna, Sven-Agne Larsson.
För mig som innan min flytt till Göteborg endast kände till BK Häcken genom deras eviga kvalande upp och ner sa inte namnet så mycket.
Genom åren har dock både kunskapen och respekten ökat om och för Sven-Agne.
Jag har kommit att förstå att utan denna man hade varken Häcken eller fotbollssverige sett ut som det gör idag.
Som tränare i Åtvidaberg vann han SM-guld, när han tränade HBK hade de en förlustfri svit på 20 matcher. Hyfsat imponerande siffror.
Sven-Agne var alltid känd för att få spelarna i laget att må bra och prestera därefter. Spelsystem och sånt var inte hans högsta prioritet. Fotboll skulle spelas roligt därför att det var roligt var lite av hans tanke.
Det är mycket därför det känns extra tråkigt att Sven-Agne gått ur tiden. Han representerade en livs och fotbollsfilosfi som i dagens penga och bonus-samhälle knappt existerar.
Min ide är att BK Häcken borde belysa detta och ta fram en minnesplakett/minnestavla för att placeras i hörnet Tunnbindaregatan-Väderkvarnsgatan för att minnas storheter som Sven-Agne och minnas en tid när fotboll var en lek på allvar.
Hoppas du ser rambergsvallen därifrån du sitter nu Sven-Agne och därifrån får uppleva mer Häcken framgångar.
Thomas Nilsson