Jag minns hans debut i BK Häcken mycket väl. Det var hösten 2004 och Häcken hade satt full fart mot Allsvenskan. Det var i en vanlig seriematch som han fick hoppa in, Daniel Larsson var bara 17 år gammal vid den tidpunkten. Ändå ställde han till stor oreda i motståndarförsvaret. Vid ett tillfälle gjorde han dessutom ett fint nummer då han tog sig förbi sin försvarare och sköt ett skott som gick precis utanför målvaktens högra kryss. Det var fyra år sedan nu, ändå kan jag se det framför mig fortfarande. I Daniel Larsson har BK Häcken en anfallare med väldigt ovanliga – och lite osvenska – egenskaper. Snabbheten kan ytterst få spelare matcha. Tillslaget och bollkontrollen är också mycket goda. I år har han dessutom utvecklat sina dribblingar till en högre nivå. Men det är väl kombinationen av dessa egenskaper som gör honom till en så svårfångad spelare. Det enda som jag som supporter kan sakna är att han faktiskt inser detta själv.
Därför är jag glad att se att han inte lämnar för IFK Göteborg. Vill han lämna så är det väl en sak, däremot ser jag inte varför han i så fall stannar i Sverige. Daniel har en hög potential och om allt vill sig väl så kan han spela i en betydligt större klubb än IFK Göteborg. För tillfället är jag nöjd att se en av mina favoriter i den gulsvarta tröjan och det kan jag garantera att jag inte är ensam om att tycka. Sedan Sonny tagit över kan jag också glädjas åt att se fler unga namn släppas fram i A-laget och ta för sig. Förhoppningsvis fortsätter Häcken med detta, för det finns inget roligare än att se en talang slå igenom. Och en talang är definitivt Daniel Larsson!
Arne Ingemansson, Supporterklubben Getingarna