För andra gången har vår sportchef Martin Ericsson uttalat sig kring ägandemodellen i den svenska fotbollen. Han önskar öppna upp för ett samtal om hur svensk fotboll ska stärka sin position i Europa säger han, men vill samtidigt inte uttala sig om hur förändringen ska se ut – bara att den behövs.
Vi kan konstatera att det finns två verkligheter i svensk fotboll. En verklighet för de människor som rör sig där pengarna är och som blickar ut mot andra länder där gräset framstår som lite grönare. Då ser problemformuleringen ut ungefär så här: Svensk fotboll måste bli bättre på att konkurrera internationellt. Svensk fotboll måste omsätta mer pengar så att vi kan köpa dyrare spelare och erbjuda högre löner. Med de glasögonen på finns det för lite pengar i svensk fotboll.
Så finns det en annan verklighet där den internationella fotbollen förgiftas ovanifrån av multinationella ägarkonglomerat och diktaturer med oljepengar, av institutionaliserad korruption och med lag som numera befinner sig så långt från sin publik och sina supportrar att det är svårt att se någon återvändo. Även i Sverige, där vi ändå har vår medlemsdemokrati, ser vi en sport som ständigt hotas att flytta längre och längre bort från supportrarna. Transferintressenter, bolagisering, agenter, ständigt ökande löner – och för oss som går på fotboll, ständigt ökande priser. Att ens titta på fotboll från soffan kräver numera dyra prenumerationer och för ett knappt år sedan hade vi omfattande debatt om agentnätverk som misstänks ha påverkat hela klubbars spelarköp. Det går verkligen att diskutera om den enda lösningen ligger i att få in mer pengar i sporten.
Att 51-procentsregeln som Martin Ericsson formulerar det “är tabu” och väcker ”hat” beror inte främst på att vi som försvarar den är fyrkantiga och känslostyrda utan på att det finns så oerhört starka intressen som vill få bort den. Tunga och mäktiga aktörer som vill in för att de ser snabba pengar att tjäna, aktörer som inte bryr sig det minsta om hur det går för svensk fotboll. Detta gör att det inte blir en diskussion man kan ta lätt på, för det handlar inte bara om att glänta på dörren och sedan väga för- och nackdelar i en öppen och saklig debatt.
När vi i Sverige valt att gå mot strömmen och ha medlemsdemokrati och en fotboll utan VAR är det inte för att vi säger nej till utveckling av sporten utan för att vi tror på möjligheten att själva välja hur idrotten ska utvecklas. För att vi tror på att det är möjligt att välja en egen väg framåt.
51-procentsregeln är fundamentet som svensk fotboll står på. Själva grunden i värdegrunden. Om den modellen ska börja diskuteras bör det inte ligga på klubbarnas anställda att lyfta debatten utan på medlemmarna, i god demokratisk ordning.
2024-10-10
Bandieras
Getingarna
Häckenradio
Kaotics
Kvillestreamen